Det räckte med ett hej från Henrik och Stina när vi träffades och jag kände igen Henriks dialekt direkt. Den är så bekant, det visade sig att Henrik är uppvuxen i Norberg och jag är uppväxt i Skinnskatteberg och dialekterna är väldigt lika. Redan där och då kändes vi bekanta på något sätt.
Vi hade ett skönt och avslappnat bröllopsmöte vid Björnögården i den sena eftermiddagssolen, och rundade sen av med lite härliga porträttbilder i det fina släpljuset ute på Björnö i Västerås.
Om några veckor ska Stina och Henrik gifta sig och jag ser fram emot att vara med på hela deras dag.