Jag sitter i bilen på väg mot hotellet på Strandvägen och får ett telefonsamtal från Emelie, hon är lätt uppjagad. Hon berättar att dom lyckades pricka in sitt bröllop på samma dag som Pridefestivalen och att dom nu är mitt i smeten. Hon undrar om jag hinner fram till dom i tid?
Av någon anledning så fick jag just den här dagen skjuts av min vän Calle. Det var tur, för vägen vi skulle ta med bilen via skeppsbron var helt avstängd och full med glada festivalbesökare, så vi var tvungna att ta lite alternativa vägar för att komma fram till Strandvägen.
Hade jag kommit i egen bil hade jag garanterat inte hittat någon parkering. Nu kunde Calle bara släppa av mig på vägen utanför Diplomat på utsatt tid.

Väl inne på Emelies och Peters rum börjar diskussionen om att ta en taxi eller inte till Stadshuset. Lite oklart för mig hur det låg till, om taxin var avbeställd eller inte? Hur som helst, efter en liten stund ringer en taxichaufför nere från gatan och undrar om vi kommer ner snart.

Vi går ner och kliver in i taxin och nu börjar den väldigt långsamma resan till stadshuset, en resa som egentligen endast tar ca 10 min. Det var stopp överallt, vilket resulterade i extrema omvägar och oroliga samtal om det skulle hinna bli någon vigsel innan stadshuset stänger kl 18:00!
Efter ca 1 timme och 30 minuters bilfärd ser vi stadshuset närma sig och att se lyckan i Emelies och Peters ögon då var obeskrivlig!